Om Kaosbloggen
Den vanligaste frågan i vårt förhållande är: ”Varför?”
Det vanligaste svaret är: ”Jag vet inte!”
Efter tio års äktenskap insåg vi att det inte funkade längre. Vardagslivet var ett ständigt irritationsmoment där vi nötte sönder varandra utan att förstå varför det alltid blev galet. Det enda kvarvarande alternativet var skilsmässa då en slump ledde oss på rätt spår. En läkare på teve nämnde tre bokstäver som inte betydde någonting… då.
Nu vet vi.
Vi är helt övertygade om att Jimmy har ADD, vilket mycket förenklat är samma sak som ADHD men utan hyperaktivitet.
Varenda symptom stämmer och förklarar alla de problem vi brottats med och alla bekymmer han haft under sin uppväxt.
Bollen för att få en diagnos, är satt i rullning.
Det borde rimligtvis finnas många därute. Många som kämpar mot samma frustration och gång på gång kör huvudet i väggen utan att ha en aning om varför inget fungerar som det ska. Många som kan få ett lättare liv bara de får veta vilka förutsättningarna egentligen är.
Den här bloggen handlar om vårt liv tillsammans med ADD, om kampen för att få en diagnos och att överleva som par, om viljan att hitta rätt verktygslåda för att kunna gå vidare och finna någon slags ro.
Bloggen kommer att innehålla ilska, gnäll, tårar, humor och skratt och blir förmodligen precis lika ostrukturerad som insidan av huvudet på en ADD-person 
KONTAKT
E-post: Kaosbloggen
Hjärnkoll
Svenska sajter
Roger
29 augusti, 2011 at 05:25
Hej på er!
Som många andra så har jag hittat er pga ADD. fick min diagnos för några veckor sedan.
Vi känner igen oss jag och min fru för det är verkligen talande i bland. Ni verkar ha varit tillsammans rätt länge men ändå inte vi blir inte klok på vilken ålder det är på er.
Själv är jag född i börgan på 60 talet.
Det är skönt att läsa om andra för ibland tror man att jag är den ende som har sån kaos i min hjärna att man funderar hur man kunnat bli ingenjör. Det har blivit ett och annat ”jo vist men jag har ADD”. Tror inte det räcker i längden med den förklaringen.
Lycka till med Kaosbloggen vi följer er med nickningar och smålenden.
Vänligen
Roger
Mats
30 augusti, 2011 at 17:32
Jag har ingen diagnos ännu men min psykiatriker har erbjudit sig att skriva en remiss till utredning. Vi får väl se när det blir och vart det leder men finns det en förkortning för mig så innehåller den definitvt även ett H.
Jag älskar att ni skriver bloggen ihop. Jag tänker på mina nära och kära som genom åren inte vetat från ena dagen till den andra om jag på eller av eller när de upplevt min tomma blick när på vår semester i kontrast till min besatthet när jag varit hyperfokuserad på min hobby/mitt jobb, särskilt barnen.
Pernilla
6 oktober, 2011 at 12:54
Hej Kaos!
Har endast hunnit läsa allra sista sidan, men ska garanterat läsa ikapp.
Igår upptäckte jag av en slump ADD, nyfikenheten och okunskapen tog mig vidare och polletten föll ner! Det är DÄRFÖR vårt liv inte fungerar. Vi har det bra på många sätt, men min J:s röriga huvud och brist på initiativ förmåga äter upp mig. Jag känner mig ensam, som hans mamma, bärandes på en alldeles för tung ryggsäck. Jag förklarar på världens alla olika språk (även påhittade) han nickar men INGET händer. Är han elak och egoistisk eller rentutav bara dùm? Idag känner jag mig lättad… För det är inte med flit. Han har det jobbigare än jag har. Han vill ju så gärna, det syns lång väg. Men det sitter fast.
Av det intrycket jag fick av er blogg, så kanske jag inte behöver känna mig ensam längre. Inte han heller. Jag tror vi kan lära oss mycket av Er!
Tack för att ni delar med er!
Mvh Pernilla