TUNGJOBBAT

I vårt nya musikprojekt ska det besökas en studio om en dryg vecka och jag har fortfarande inte gjort färdigt det material som vi ska använda oss av.
Det är med andra ord som vanligt. Jobb i sista sekund.
Och det blir irriterande för alla inblandade som inte vet vad som ska hända.

Det mesta som händer, eller rättare sagt inte händer, är mitt fel men faktiskt inte allt, även om det är lätt att tro det. Jag kan inte göra saker när jag inte får svar på mina mejlfrågor från mina kollegor.

Samtidigt känns det lite patetiskt att blogga om det eftersom det är en liten detalj som jag borde ha svalt och som vanligt kört över de andra och gjort på mitt sätt.

/Jimmy

 

MAKT=ELAK

Vår vän A som råkade ut för hjärnblödning för en dryg månad sedan tycker att det är jobbigt på sjukhuset. Hon har i och för sig inte koll på sammanhangen, det är som att man klippt sönder en gammaldags film ruta för ruta, och sedan klistrat ihop rutorna slumpvis. Allt finns med men det är svårt att förstå vad hon menar.

Idag avskydde hon att vara där eftersom hon måste vara snäll hela tiden.

Jag förstår väldigt väl hur hon menar. Ibland är jag elak i hela kroppen och måste hålla inne det. Helst skulle jag vilja slå någon eller sparka undan käppen för den halta och lytta pensionären, eller knuffa ett barn in i kryddhyllan på ICA.
Men en vanlig människa vet att man inte ska göra så. Men jag är ju inte vanlig…

Då får jag hålla till godo med att vara elak och säga nej till den berusade killen som vill åka gratis på bussen. Han som är så berusad att han gör tre varv i svängdörren på sjukhuset innan han väljer den vanliga dörren.
Jag tycker inte ett dugg synd om honom ens när han ramlar när han går ur bussen.
Inte när han sitter i busskuren vid järnvägsstationen tre timmar senare med nyinköpt blå påse från systemet, heller.

Det var mitt sätt att vara elak idag.

/Jimmy

 

NÅN GAMMAL GUBBE FICK I ALLA FALL

Mitt i natten. Jag sov.

Jimmy: Ho, äntligen fick Von Sydow en Oscar!
Lotta: Uuuuuh, väckte du mig bara för att säga det?
Jimmy: Förlåt då.

På Nyhetsmorgon, alldeles nyss.

Nyhetsuppläsare: Det blev ingen Oscar till Sverige och Von Sydow vid nattens Oscarsgala.

/Lotta

 

LITTLE WHITE LIES

Små vita lögner för att man glömmer saker. Känns det igen?

Nu var det så här att Pratis ringde och frågade om jag hade fått hennes förslag på tider i e-posten. Och då susade det till i huvudet och jag kom ihåg att jag och Lotta faktiskt pratade om det mejlet härom dagen.

Jimmy: ”Näää… det tror jag inte. Jag har inte sett nåt, i alla fall. Vänta ska jag kolla i borttagetmappen, jag sitter vid datorn nu. När skickade du det?”
Pratis: ”I slutet av förra veckan eller i början av den här.”
Jimmy: ”Jo, men här ligger det ett. I korgen för borttaget. Undrar hur det hamnat där. Jag har en massa villkor inskrivna för att jag inte ska få en massa skräp i mejlen.”
Pratis: ”Mmmm, vad tror du om tiderna då?”
Jimmy: ”Jag kollar upp våra arbetsscheman och så mejlar jag dig om fem minuter!”

Jag berättade det här för Lotta på kvällen.

”Men hallå! Det är ju bland annat för att du har svårt att komma ihåg saker som du går hos henne! Hur tänkte du nu?”

”Jo, men, det är ju pinsamt att inte komma ihåg och inte få fingrarna ur och göra saker direkt.”
Och jag kände mig som ungen med handen i kakburken. Skämdes och undrade vad det är som gör att så självklara saker inte är… självklara.

Undrar om jag ska berätta för Pratis nästa gång?

/Jimmy

 

SNABBA BESLUT

I jobbet som bussförare har man en del ”stammisar” ombord som man blir lite tjenis med. Dessa brukar ha lite egna hållplatser och om man ska någon annanstans än busstationen efter en tur, får de hänga på och gå av på valfritt ställe om de ska åt det hållet. De har ganska bra koll på våra turer, raster och vanor och vad som händer efter just den turen de åker varje dag.

Busspassageraren: ”Ska du in på busstationen eller ska du fortsätta till macken eller nåt? För om du ska tanka eller så, kan jag hoppa av vid elaffären.”
Jimmy: ”Jag ska bakom busstationen, så du får åka hela vägen. Det blir väl lika långt till ICA därifrån som från elbutiken?”
Passageraren: ” Ja, då åker jag med dit.”

Varpå Jimmy i samma ögonblick tvärnitar vid elaffären och släpper av honom.

Passageraren: ”Jaså, jaha… Ja, trevlig helg, då.”

/Jimmy

 

ETT STEG I TAGET

Fortfarande återstår massor när det gäller renoveringen i vårt hus. Det senaste vi gav oss på är trappan. Med hjälp av renoveringssteg som helt enkelt limmas på den gamla ska den gulnade furutrappan bli vit.

Och precis som en trappa, så känns mitt liv.

Jag tycker att jag faktiskt kommit upp ett steg i den långa trappan. Visserligen står jag och trampar på det steget men jag är i alla fall på väg upp.

Som tur är har jag inte kollat hur många steg det är kvar.

Renoveringstrappan har tretton.

/Jimmy

 

INTE TILLRÄCKLIGT DÅLIG… ;-)

Lotta har ju antytt att jag har specialintressen i vilka jag kan grotta ner mig hur länge som helst och glömma tid, rum, fru och hund.

Därför tycker jag att det är på sin plats att berätta följande lilla historia som utspelade sig ikväll.

Klockan 20.30 var jag på väg hem från jobbet och mötte reflexförsedd hustru med tillhörande hund en bit hemifrån. Jag stannade självfallet för att kolla om de ville åka den lilla biten hem.

Lotta: ”Åh, förlåt! Du har en dålig kvinna som fru! Jag tänkte jag skulle göra en kul musikalisk blogg och blev sittande vid datorn och jag glömde tiden och jag glömde gå ut med hunden och jag glömde att jag skulle göra pajdeg! Förlåt!”

Tänk så det kan gå. Och ändå har hon inga bokstäver.
Åtminstone inte vad vi vet.

Fast det ska bli spännande att se vad en musikalisk blogg är.

/Jimmy

 

HJÄRNKOLL

Nyttig sida för oss bokstavsintresserade! (Klicka på logon)

 

SLUT PÅ PENNAN

Tänker alltid att jag måste skriva ner alla knäppheter min man levererar dagligen.
Men så blir det ju aldrig och därför kommer jag aldrig ihåg dem när det blir dags att blogga.

I vilket fall som helst börjar jag lära mig vissa saker nu. Det där med övertydlighet till exempel. Har skrivit om det tidigare men det är fortfarande lika aktuellt och kommer antagligen alltid att vara det.

Som igår.
Jimmy skulle handla på hemvägen och jag ville att han skulle köpa med helt vanlig sallad, isberg eller sådan där kruksallad som vi alltid köper om det inte ska göras nåt särskilt märkvärdigt.
Därför sa jag ”Sallad”, på frågan om det var något vi behövde.

Big Mistake!
Vet ni hur många olika sorters sallad det finns i en medelstor livsmedelsbutik nu för tiden?
Många, många.
Och jag hade inte berättat exakt vilken sallad jag ville ha.
Inte heller hade jag talat om vilka sorter som inte var aktuella.
Jag mitt pucko hade bara antagit att han skulle ta den vi brukar köpa.
Men ser ni, det är det som är så himla spännande med bokstavsmänniskor
Den där grova, kålliknande salladsprodukten han kom hem med var visserligen fin att se på, men den var inte särskilt god att äta bara sådär.

Eftersom närminnet sviker så snor jag en söt historia från min arbetskamrat istället. Den skulle lika gärna kunna handla om Jimmy.
Hennes sambo kom in till oss på jobbet med en full ICA-kasse.
Min kamrat tittade i den och utbrast:
- Va, har du köpt mannagryn?
- Ja, vadå då?
- Men det använder vi väl aldrig.
- Det stod ”gryn” på lappen.
- Ja, men jag menade förstås havregryn. Vi äter ju havregrynsgröt varje dag.
- MEN VARFÖR SKREV DU INTE DET DÅ? TOG DET SLUT PÅ PENNAN?

/Lotta

 

INTE TILL SALU

Vår blogg är tydligen såpass välbesökt att det är intressant med reklam!

Jo, det är sant. Vi har fått vår första förfrågan om annonsbudskap.

Vi har dock tackat nej eftersom det var ett spelbolag som ville smyga in suspekta ord i våra inlägg. Det kändes totalt fel eftersom vi tror att en del av oss bokstavare har svårt att värja sig för sådant.
Jag vet själv hur lätt det är att vara impulsiv och göra saker utan att tänka sig för.

/Jimmy