FEL + FEL = JÄTTEFEL

Tack för att ni engagerar er så mycket och skriver så bra kommentarer på mina inlägg.
Ska försöka beta av era funderingar.

Ja Genrep, jag vill framåt! Men min känsla är att hur jag än försöker (eller rättare sagt, vi) så hamnar vi ändå alltid där vi var. Jag ser liksom ingen “ny” och annorlunda framtid, bara samma gamla visa om och om igen.

Sen känner jag mig precis så ego som jag antagligen är, då jag läser Ulrikas inlägg.
Vårt problem ligger egentligen inte så mycket i det praktiska.
Av ett väldigt enkelt skäl.
Jimmy sköter i stort sett ALLT.
Och han gör det bra.
Jag borde givetvis hoppa av glädje över att ha en man som helt på eget initiativ tvättar, städar, lagar mat, renoverar, fixar med bilen, klipper gräset och en miljon andra saker. Men jag är inte glad längre. Nu förstår jag att han gör alla de där sakerna som kompensation för det som är jobbigt och svårt; nämligen att hålla liv i ett förhållande.
Visst, han glömmer saker hela tiden och ibland blir det tokfel, men det kan jag leva med.
Det går att lösa.
Den känslomässiga biten är mycket besvärligare att få ordning på.
Och det är klart att Jimmy känner det här och säkert också har otroligt dåligt samvete.
Samtidigt kan jag inte låta bli att vara lite elak och undra hur mycket som är ADD och hur mycket som är ren bekvämlighet. Jag menar, det funkar ju. Jag är ju fortfarande kvar, fast han (som jag ser det) inte lyft ens ett lillfinger för att att förändra situationen.

Sedan sätter Cilla sitt finger på en väldigt känslig punkt
Jösses så jag känner igen mig.
Jag och Jimmy har pratat, pratat, pratat och pratat lite till. Nu har jag dock slutat med det eftersom det inte är någon idé. Det leder ju ingenstans. Jimmy lyssnar, förstår, argumenterar och håller med, men sen händer inte ett skit.
Skulle tro att Jimmy är ganska lättat över att jag lagt de oändliga diskussionerna på hyllan.
För precis som Cilla skriver så har jag antagligen kört över honom miljontals gånger, mosat alla hans argument och utnyttjat min verbala överlägsenhet.
Till mitt försvar ska väl tilläggas att jag inte förstod bättre tidigare. Nu vet jag ju att han faktiskt inte har en chans att hänga med i svängarna. Förr såg jag en lucka, en svaghet, och högg på den.
Det där har förstås inte stärkt Jimmys självförtroende utan snarare fått honom att känna sig ännu mer usel.

Egentligen är det rätt fantastiskt att två personer som faktiskt tycker om varandra lyckas göra allt så fel.

/Lotta